Avskedets ö

Kvällens hav ligger stilla i gulnat ljus.
Över horisonten driver en liten båt långt bort.
Nära stranden står en människa stödd mot sin käpp,
och bredvid henne en häst.
De befinner sig i samma hav,
men står var för sig.
De är nära varandra,
men var och en har redan blivit en egen ö av ljus.
Det är avskedets ljus.
Ljuset som får en att se på det som ger sig av,
och låter den som blir kvar uthärda.
Både människan och hästen blir till slut kvar,
var och en som sin egen avskedsö.
Men också mellan öarna finns vattenvägar.
Att stå var för sig och se mot samma båt.
Det är denna kvälls sista gemenskap.