Sjunka in i tiden

Det halmtäckta huset blir kvar på kullen.
Båten flyter på havet.
Trädet lutar mot vinden.
Hästen vänder huvudet mot den lilla båten.
Ingen människa syns.
Hästen väntar i människans ställe.
Ingen har sagt åt den att göra det.
Det är bara den långa gemensamma väntan
som har satt sig i kroppen.
Även om det som gett sig av inte återvänder,
blir blicken kvar länge.
Att vänta är
att aldrig kunna lägga ner det hjärta som vänt sig åt det hållet.
Även där människan gått mot sitt slut
går väntan inte mot sitt slut.