Oxen och den gamle mannen

Den gamle mannen stöder sig mot sin käpp.
Oxen ser mot honom.
De har plöjt jorden tillsammans hela livet.
Om våren gick de ut på fältet tillsammans.
Om sommaren uthärdade de hettan tillsammans.
Om vintern vilade de under samma takutsprång.
De har aldrig växlat ett ord.
Oxen kunde inte tala.
Den gamle mannen var en tyst människa.
När oxens steg blev långsammare,
vilade den gamle mannen först.
När den gamle mannens rygg böjdes,
stannade oxen först.
Så gick de sida vid sida genom ett helt liv.
Nu är de båda gamla.
Fälten har krympt.
Stegen har blivit långsammare.
Men att se mot varandra är detsamma som i ungdomen.
Det räckte.