Oreum

Mannen har redan passerat toppen.
Vad han såg där uppe säger han inte.
Han lämnar bara allt bakom sig
och går långsamt ner längs höjdryggen.
Den böjda ryggen hos den som stiger upp är ansträngningen
mot en plats han ännu inte nått.
Men den böjda ryggen hos den som går ner är tyngden
hos en människa som redan har sett.
Vulkankullens topp var ingen plats att stanna på.
Mannen passerar den
och stiger åter ner mot jorden.
Att stiga högt är inte hela livet.
Att bära det man sett,
lägga ner det man vunnit,
och återvända till den låga platsen —
först då fullbordas uppstigningen genom nedstigningen.
Bakom hans rygg när han går ner
tar toppen tyst farväl av honom.