Klippans kant

Vid kanten av en låg kulle står en hopkrupen häst, tecknad med svart kontur.
Här händer inget särskilt. Ett enda ljus färgar bara kullen, havet och himlen på samma gång.
För Byun Shi-Ji var denna färg inte bara färg att måla med.
Att måla med det torra gräsets färg var att kalla på Jeju. Varje gång penseln rörde bildytan följde platsens sol och vind med.
Hästen vid stupet och havet nedanför andas i samma natur- och livsmiljö, inom samma färg.
Färgen täcker inte landskapet. Den visar platsens natur och livsvillkor.
Denna färg är detta land.
Därför lämnade han aldrig den enda färgen under hela sitt liv. Att byta färg var för honom att överge sin egen plats.