Hallasan

Hela bildytan är gul.
Överst svävar solen som en rund ring. Under den ligger bergsryggar i lager av några få svarta linjer. Det är Hallasan.
Varken topparnas höjd eller dalarnas djup målade han i detalj. Även utan att hela berget är målat står det där helt.
Nedanför kullen ligger ett hus med halmtak lågt mot marken, omgivet av en stenmur. Framför det finns en häst och en krumböjd människa.
Hästen böjer huvudet, människan böjer ryggen och huset sänker sig ännu mer för att ta emot vinden. De låga gestalterna finns vid varandras sida och böjer sig på var sitt sätt.
Bara berget böjer sig inte. Det stod där för tusen år sedan och står på samma plats i dag. De böjda gestalterna lever med stöd av dess stora tystnad.

Han förklarade inte Jeju. Han drog bara en linje där vinden hade passerat.
Även utan att människan är målad i detalj syns dagarna hon har uthärdat.
Här är landskapet ingen bakgrund bakom människan. Det är den hållning hon har levt sitt liv i.