Kråkor på stenmuren

På stenmuren sitter kråkorna i rad.
Var och en har sin egen form.
Men alla ser mot samma hav.
Vid horisontens slut finns en liten båt.
På land finns många vid varandras sida.
På havet finns bara en.
Solen är matt.
Båten avlägsnar sig lite i taget.
Kråkorna skriker inte.
De lämnar bara inte sin plats.
Att vänta är kanske
att de som stannat kvar tillsammans ser mot havet
för den enda som gett sig av ensam.