Dol Hareubang och kråkor

Dolharubang, Jejus stengestalt, rör sig inte.
Kråkorna är i ständig rörelse.
Dolharubang låter fåglarna vila på sitt huvud.
Fåglarna vilar tryggt där.
På stenmuren samlas en svart skara.
Långt ute på havet är en båt på väg bort.
Dolharubang följer inte båten med blicken.
Han vakar bara över platsen att återvända till.
Han tar emot regn och vind.
Han väntar på samma plats
medan otaliga solar går upp och ner.
Genom att inte röra sig väntar han på den som gett sig av.
Genom att inte tala lyser han upp vägen hem.
Också så kan man vänta.