Dialog

Hela ytan har det torra gräsets färg.
I mitten står ett enda träd.
Alla grenar lutar åt samma håll
och avslöjar den osynliga vindens riktning.
Nedanför, på kullen,
finns en häst
och en hopkrupen människa.
De är nära varandra,
men de talar inte till varandra.
Ändå är tystnaden inte tom.
Långt borta, under horisonten,
glider en liten båt förbi.
En fågel flyger lågt.
Himmel och hav
vilar tyst i samma ljus.
Watsuji såg inte Fūdo
som en miljö utanför människan,
utan som det sätt
på vilket människan upptäcker sig själv.
Det denna målning visar
är inte annorlunda.
Människan och hästen
möter samma vind,
stannar på samma plats

och böjer sig åt samma håll.
De förklarar sig inte för varandra.
De uthärdar tillsammans
inom samma Fūdo,
och står kvar tillsammans.
Ett samtal förs inte bara med munnen.
Att möta samma vind tillsammans,
att gå genom samma tystnad tillsammans —
det är också ett samtal.
Även utan ord
är det ett samtal.