Dialog

Hela bildytan har det torra gräsets färg.
I mitten står ett träd. Alla grenar lutar åt samma håll och visar den osynliga vindens riktning. Även om det inte blåser nu, berättar lutningen om alla vindar som har passerat.
På kullen nedanför finns en häst och en hopkrupen människa.
De är nära varandra men växlar inga ord. Hästen kan springa men springer inte. Människan kan resa sig men reser sig inte. Att kunna ge sig av men ändå stanna. Så är en väns hjärta.
Långt borta, under horisonten, passerar en liten båt och en fågel flyger lågt. Himmel och hav vilar i samma ljus.
Människan och hästen i bilden möter samma vind, stannar på samma plats och böjer sig tillsammans. De förklarar inte varandra. De håller bara ut tillsammans i samma natur- och livsmiljö.
Ett samtal förs inte bara med munnen.
Att möta samma vind tillsammans. Att gå genom samma tystnad tillsammans.
Även utan ord är det ett samtal.
Kanske är det djupaste samtalet ett samtal utan ord.