I vinden

En svart klippa ligger utsträckt.
Till vänster en liten båt.
Till höger en fågel.
Snett bärs de av vinden.
Där nere finns en häst.
Mot dess hals lutar sig en människa.
Hästen viker inte undan. Den tar stilla emot tyngden.
Hästen, människan, fågeln —
alla lutar åt samma håll.
Denna samstämmighet är ingen slump.
Det är vindens signatur.
Under en vind som blåser åt ett enda håll ger både stort och smått
sin kropp åt samma sida.
Att luta åt samma håll betyder
att uppleva samma sak tillsammans.
Att uthärda är inte bara att stå emot.
Det är att luta sig tillsammans, för att inte brytas.
Att luta tillsammans varar längre
än att stå rak ensam.