En vacklande horisont

Hela bildytan brinner gult.
Mark och himmel
skälver i samma ljus.
Längst upp en tunn linje.
Det är horisonten.

Under den linjen
flyter en båt som en prick.
Längre ner
böljar svarta penseldrag som vind,
och intill dem kurar ett hus med halmtak.
Där står också en liten människa.
Han är inte stor.
Huset är litet och båten långt borta.
Men bland allt som skälver
är han, den minsta,
bildens mittpunkt.
Människan står alltid någonstans.
Under fötterna finns marken,
över huvudet himlen,
och bakom ryggen blåser vinden.
När världen vacklar
svävar han inte.
Han står kvar med fötterna på marken.
Byun Shi-Ji målade inte ett landskap.
Han målade en människa
som ändå står inför en vacklande värld.
Också i dag, någonstans,
står någon så.