Artwork text
Solen står över huvudet.
Ingen skugga.
Ingen plats att gömma sig på.
Vinden vänder fältet upp och ner.
Båten flyter långt borta.
Huset ligger lågt nedhukad.
Trädet skakar, svart.
En människa böjer kroppen där nedanför.
Ljuset är så starkt att ingenting egentligen når fram.
Middagen är dagens mitt.
Och samtidigt ensamhetens högsta punkt.
Inget mörker att dra sig tillbaka till.
Ingen kväll att vänta på.
Allt är klart och ljust.
Men ingen finns vid ens sida.
Därför blir människan, i den ljusaste stunden,
som djupast ensam.
Key context
Byun Shi-Ji var en koreansk modern och samtida målare som skildrade Jejus Fūdo inte som bakgrund utan som ett villkor för existensen. Ensamhet, väntan, vind och färgen av torrt gräs formar en glokal koreansk modernism som förenar plats och värld.