Båten som ger sig av

Havet ligger långt utsträckt i en svag ton av det torra gräsets färg.
Över horisonten far en liten båt bort,
badad i det bleknande ljuset.
Linjen tecknar huset och glider ut i tomrummet.
Den följer gräset och löses upp i havet.
Det är en linje som inte stänger in någon form.
Så som man inte håller fast den båt som ger sig av,
håller inte heller linjen fast vid tingen.
Att måla är inte att hålla fast.
Det är att stilla släppa taget
om det som ska försvinna.
Att släppa taget
och ändå se ända till slutet.
Också det hör till att måla.