Bryggan

En svart linje går ut i havet.
Ingen väg.
Ett enda penseldrag.
Ett torrt penseldrag.
Men dess yttersta spets är ännu våt.
En tom båt har lagt till vid bryggan.
Ingen steg i land.
Vid bryggans ände ligger en packe med tillhörigheter.
Knuten är fortfarande bunden.
Regnet drog förbi.
Solen drog förbi.
Vinden drog förbi.
Knuten löstes inte upp.
En kråka satte sig där en gång och flög sedan vidare.
Det torra gräsets färg bleknade lite till.
Under tiden gick flera somrar och vintrar.
Medan allt annat torkade,
torkade bara väntan aldrig.
Vid dess sida sitter en människa.

Som packen.
Med knuten ännu bunden.