Längtan

Under en kväll i det torra gräsets färg
lutar sig människan och hästen mot varandra.
De ser mot horisontens slut.
Ett långt andetag och en kort suck
blandas i samma luft.
Den som gett sig av bortom horisonten
syns inte längre.
Men att inte synas betyder inte
att minnet försvinner.
Den bortdrivande båten binder samman
denna plats och den andra,
i dag och evigheten.
Längtan är kanske den tysta tid
då man reser den som gett sig av inom hjärtat
och tillsammans håller minnet av den människan levande.
Ju tystare kvällen är,
desto tydligare träder
den människan fram.