Vägen hem

Hela sitt liv målade han avfärd.
Det tomma huset.
Den avgående båten.
Det som inte återvänder.
I varje bild var någon på väg bort.
När han målade det tomma huset,
var han husets ägare.
När han målade den avgående båten,
satt han själv i den båten.
Men till slut kallade han samman det som skingrats.
Han reste ett hus.
Han band en häst.
Han planterade ett träd.
Han lät en kråka slå sig ner.
Allt han skickat bort under ett helt liv
kallade han tillbaka, ett efter ett.
Och mitt i det lät han en människa återvända.
Med trötta steg.
Med böjd rygg.

Men ändå mot hemmet.
Handen som hade målat avfärd
målade återkomst.
Den som tagit farväl blev den som tog emot.
Från avfärd till återkomst —
däremellan fanns ett helt liv.