Vägen hem

Mannen och hästen kom tillbaka
vid slutet av en lång väg.
Hästen böjer huvudet.
Mannen står med utmattad kropp vid dess sida.
Att återvända är inte att gå tillbaka till tiden före avfärden.
Huset står tomt.
Ingen väntar.
Den gångna tiden öppnar sig inte igen.
Ändå återvänder man.
Att det, vid slutet av varje avfärd,
finns någon som återvänder,
hur utmattad han än är.
Att det, även när vägen gått förlorad,
när kroppen böjts,
när ingen finns som möter en,
ändå blir kvar ett hjärta
som till slut vänder sig mot sin egen plats.
Kanske var det detta Byun Shi-Ji ville lämna kvar i sina målningar ända till slutet.
Avfärden var öde.

Återkomsten var ödesbestämd.