Vidsträckt hav, smal stig

Vid kanten av det vida havet,
i ett hörn,
går en gammal man stödd mot sin käpp.
Kullen framför honom är inte rak.
Den stiger.
Den sjunker.
Sedan sträcker den sig vidare bort.
Inte heller den väg en människa har levt går rakt.
Ibland vänder den.
Ibland sänker den sig.
Så har man kommit hit.
På den böjda linjen vilar tiden av ett helt liv.
Livet är inte att söka en rak väg.
Det är att gå den böjda vägen ända till slutet.
Havet är brett och vägen smal. Ändå valde han vägen.
Det var bara där han kunde gå.