Middag

Solen står högt och bilden är ljus.
Men vinden är hård.
Trädet lutar åt ena hållet. Det halmtäckta huset sänker sig.
Den gamle mannen går med böjd rygg, stödd mot sin käpp.
Att dagen är ljus betyder inte att livets svårigheter försvinner.
Även i middagens klara ljus böjer människan sig. En dag som ser god ut för andra kan för honom själv vara den svåraste att uthärda.
Vinden är tiden som trycker människan åt sidan.
Den är en historia man inte kan undvika.
Den är livets tyngd, den som till slut kommer till alla.
Den gamle mannen kämpar inte mot vinden.
Han sänker kroppen och går framåt, steg för steg.
Han böjer sig för att inte falla.
Han stöder sig mot käppen för att inte stanna.
Uthålligheten väntar inte på en vindstilla dag.
Det är att inte tappa sin väg, inte ens i vinden.

Också i dag går han vidare. Över den böjda ryggen lyser middagssolen klart.