En vacklande horisont

På land
finns en gammal man och en häst,
på havet
en liten båt.
Från olika platser
uthärdar de samma vind.
De två gestalterna på klippan
blir en plats för båten att återvända till,
och den lilla båten i vågorna
blir för den gamle
ett hopp som ännu finns kvar.
De kan inte nå varandra.
Inte heller ropa till varandra.
Vinden suddar ut ljudet.

Ändå ser de mot varandra.
Så länge de ser
är de inte ensamma.
Att uthärda
är inte att stå ut ensam.
Att en varelse långt borta
fortfarande finns där.
Bara det
räcker för att en människa ska orka en dag till.