Det sista verket

Han steg ombord på båten.
Han far till Ieodo.
Åt det håll varifrån man inte återvänder.
Det han målat hela sitt liv
tog han bort, en sak i taget.
Han tog bort vinden.
Han tog bort vågorna.
Han tog till och med bort sin signatur.
Ty den som skulle skriva namnet
fanns redan inte längre där.
På platsen där allt var borttaget
lämnade han bara en häst kvar.
Med en svag, otydlig linje.
Med en kropp vars form nästan löses upp.
Hästen ger sig inte av.
Medan dess herre far till Ieodo,
blir den kvar på denna jord.
Vid kanten av det torra gräsfältet
ser den hans rygg försvinna.

Men hästen gråter inte.
De som har gått länge tillsammans
vet, även när avståndet växer,
att detta inte är ett avsked,
utan vägen för den som går före.
Efter att ha fullbordat sin exil,
och lagt ner till och med välsignelsen,
far han till Ieodo.
Utan signatur.
Bara en häst lämnar han kvar på denna jord.