Trädet som sträcker sig mot himlen

Ett enda träd reser sig snett och sträcker sig ändå uppåt.
Det är böjt av vinden.
Men samtidigt är det en rörelse mot himlen.
Allt som finns på jorden är lågt.
Människan, hästen, huset —
alla sänker sig för att uthärda vinden.
Men trädet sänker sig och vänder sig ändå uppåt.
Det går vidare, böjt.
Kan det inte gå rakt, går det ändå vidare, böjt.
Det är livets hållning:
att inte glömma höjden, även mitt i vinden.
Också i bröstet på den människa som böjt sig
finns en sådan gren.