Havet är haenyeons tår

Det blå havet är ungdomens hav.
Men havet som länge har uthärdat bleknar gult.
Torkat av solen, nött av vinden,
och med människans sorg inom sig,
blir havet till slut denna färg.
En färg som har tagit emot gråt så länge
att den till slut torkat.
Havet vacklar.
Haenyeo-kvinnan kryper ihop.
De två är inte skilda från varandra.
Ingen ser tårarna som fällts under vattnet.
Havet har bara blivit deras färg i stället.
Havet är haenyeo-kvinnans tårar.
Också i dag håller det havet ön i sin famn.