Ieodo

Mörkret svalde bilden.
Utan himmel, utan jord,
virvlar hela världen runt.
Trädet vacklar, med rötterna och allt,
och hästen har sänkt huvudet.
Det finns inte längre
någon båt att se mot.
Mitt i det mörkret
ligger ett hus
lågt nedhukat och uthärdar.
Detta är
det mörkaste Ieodo.
Natten innan den tomma båten återvänder,
innan kråkan gråter,
medan stormen mitt i sin kraft
för den människan bort.
Och denna natt
i ett rum någonstans på land
väntar någon på honom,
ännu utan att veta någonting.