Havet i storm

Vinden har lutat hela trädet.
Grenar och blad har dragits åt samma håll.
Gräset på marken lägger sig som vita strimmor.
Inte ett strå gör motstånd.
Alla åt samma håll.
En häst och en gammal man står tätt intill varandra.
Hästens värme går över till människan, och människans hand vilar på hästens hals.
Ett halmtäckt hus sänker sig innanför stenmuren.
Att lägga sig är inte att förlora.
Det är ett sätt att ge sin kropp åt vinden.
Gräset lägger sig. Trädet böjer sig.
Den gamle mannen står vid hästens sida och håller ändå foten mot
jorden.
När vinden mojnar reser sig gräset igen.
Vartenda strå, på den plats där det legat.
Att uthärda är inte att aldrig falla.
Det är att lämna kvar i jorden kraften att resa sig igen.