Tomt hus till vänster, tomt hus till höger

Högt uppe på himlen svävar en sol. Långt ute på havet, en båt. I
mitten, en klippö som länge inte rört sig. I dess sluttning står en
häst ensam.
Nedanför finns två hus. Det ena huset har stängt sin dörr och bär
på svunna dagar. Det andra huset står tomt och väntar på någon
som ännu inte kommit.
Stenmuren som omger de två husen binder samman och delar sig,
verkar spärra vägen och öppnar den igen.
Mellan dem kommer en gammal man gående, stödd på sin käpp.
Solen svävar, klippan förblir, hästen väntar, huset står tomt.
Bara den gamle mannen går.
Ingen säger vilket hus som är det rätta. Även innanför den stängda
dörren finns liv, och även i det öppna, tomma rummet finns en tid
som ännu inte levts.
Den gamle mannen står inför ett vägskäl. Men vägen var inte från
början en väg.
I samma stund han flyttar sin kropp åt ena hållet uppstår en väg,
och ett tomt hus blir till slut hans hem.
Livet är inte att finna ett givet svar, utan att välja en tom
plats mellan två hus och fylla den med sin egen värme.