Berget Sanbang

Den tid då något har uthärdat på sin egen plats, på sitt eget sätt,
samlas långsamt och blir till form.
Att Sanbang-berget är runt, att den gamle mannens rygg är böjd —
det är för att de har uthärdat länge.
Så är det också med hästens sänkta hals, det låga halmtäckta
huset, och stenmuren vars stenar lutar mot varandra.
Formen blir till i den mån något har uthärdat.
Formen är inte det yttre utseendet.
Den är det sätt på vilket ett väsen har levt länge,
medan det tagit emot den värld som blåst mot det.
Formen är spåret av uthärdad tid.
Därför bör vi tystna ett ögonblick inför det som böjts, nötts och rundats.
Det tog ett helt liv att skapa den formen.