Annyeong

Det koreanska ordet annyeong är ett märkligt ord.
Man säger det till den som ger sig av.
Man säger det också till den man möter igen.
Därför bär detta enda ord både avsked och återseende inom sig.
En önskan om en god färd.
En önskan om trygg återkomst.
Både människan och trädet bär dessa två känslor i en enda hand
och vinkar mot platsen
där båten försvinner.
Annyeong.
Den kortaste av alla hälsningar.
Den håller inte kvar.
Den lovar ändå att aldrig glömma.
Den brådskande stunden av en vinkande hand
tog målaren emot med en brådskande pensel.
Som om han måste fånga avskedets ögonblick
innan det hann gå förbi.
Hastigheten med vilken gräset lägger sig i vinden
och hastigheten med vilken penseln drar sin linje över papperet

blir en och samma.