Artwork text
När landskapet var målat saknade det stadga.
Därför lade han till en människa.
Inte stor.
Utan namn.
Bara som en prick.
Han lade till den för att hålla bilden samman.
Inget ansikte.
En människa med böjt huvud.
En gammal man, stödd mot sin käpp.
Landskapet var huvudpersonen.
Människan var bara en liten tillsats.
Men något märkligt hände.
Den lilla människan började styra hela bilden.
Mindre än en hundradel av ytan,
men den höll allt det andra omkring sig.
En enda prick.
Ju mindre pricken blev, desto djupare blev ensamheten.
Någon sade:
den där människan liknar ett självporträtt.
Han sade inte emot.
Med den enda meningen blev allt klart.
Den namnlösa människan var vem som helst.
Men till slut var det målaren själv.
Key context
Byun Shi-Ji var en koreansk modern och samtida målare som skildrade Jejus Fūdo inte som bakgrund utan som ett villkor för existensen. Ensamhet, väntan, vind och färgen av torrt gräs formar en glokal koreansk modernism som förenar plats och värld.