Höst vid Aeryeon-paviljongen

Vid dammens kant står en paviljong.
Träden i höstfärg bär grönt, gult och rött på samma gång.
Tegeltaket sjunker in i djup skugga.
Dammens vatten tar emot allt detta ljus upp och ner.
Bilden rymmer många färger.
Det finns rött. Det finns grönt. Det finns gult.
Den unge målaren kände prakten.
Och han visste hur den skulle målas.
Men senare i livet lade han dessa många färger ifrån sig, en efter
en.
Vad blir kvar när prakten har lagts bort?
Det svaret speglas ännu inte i detta dammvatten.
Men målningen säger detta:
endast den som kan lägga något ifrån sig har haft något att lägga
ifrån sig.
Långt senare återkommer svaret i en enda färg: det torra gräsets färg.