Stranden och ponnyn

Någon sitter på stranden.
Det ser ut som om personen har väntat alltför länge
på någon som inte kommer.
Kroppen har stelnat som sten.
Hjärtat har blekts av vinden och blivit torrt gräs.
Bara hästen som går förbi,
och båten långt ute,
känner till denna väntan.
Det torra gräsets färg är inte naturens färg.
Det är den färg ett liv trött av väntan har lämnat kvar i tiden.