Den höga tonen

Ett träd reser sin långa kropp mot himlen.
Det är inget träd som vuxit rakt.
Det är ett träd som länge har uthärdat vinden,
böjt sig,
och böjt sig igen.
Vid änden av den böjda kroppen
lyfter två fåglar.
För att inte sjunka ner i fältet.
För att inte begravas i vinden.
De ropar med den högsta tonen.
Jag lever.
Jag är här.
Så att ljudet når ända bort till himlens yttersta rand.
Den höga tonen är ljudet av ett väsen
som pressar sig själv uppåt för att inte försvinna.
Även om kroppen är fast i jorden,
kvarlämnad i exilen,
kan ljudet lämna kroppen
och stiga ända till den tomma himlens yttersta rand.

Detta vingslag är inte skilt från trädet.
Det är den enda ton som den böjda kroppen burit hela sitt liv,
och som till slut har fått vingar.